Jag va på dop i söndags. Ett väldigt trevligt sådant måste jag säga. Inte stelt och konstigt som såna cermonier brukar vara. Och på fikat efter va det glada skratt ihop med god förtäring. Inget konstigt alls igentligen, eller hur? Men för mig kändes det faktiskt något extra. För över 1,5 år sen hade jag aldrig trott att jag skulle tycka det va speciellt givande, och framförallt inte att jag i huvudtaget va där!!! För det var nämligen x makens och nya frus lilla bebis som fick sitt namn i sön. Och jag var där, bland familj och vänner, och det kändes naturligt. Att alltid ha kvar x makens familj kvar i mitt liv och hjärta är för mig en självklarhet, men att jag fick ta del av den här dagen trodde jag aldrig. Men det kändes skönt i hela kroppen, själ och hjärta att jag var välkommen. Inte minst hos den nya frun. Det är ju faktiskt värt en guld stjärna tycker jag. För hur många välkomnar sin kärleks x i såna saker? Men jag är tacksam. Väldigt tacksam. Att både fadern till min älskade unge och jag är vänner, och att även nya frugan och jag är det. Mycket mer att vinna än att förlora!

  En stolt storasyster med sin lilla söta bror. Det är kärlek!   

Som alltid när hösten kommit så åker lill tjejen och jag på ena förkylningen efter den andra, som nu. Så idag ligger hon och jag och slappar bara framför tvn.  Så skönt att hon är i den åldern nu att hon inte behöver tas om hand längre, för det är ju ren plåga när man själv är så dålig så man knappt orkar hålla sig uppe. Kommer ihåg ett tillfälle när hon va runt halvåret och jag åkte på en dunder omgång av förkylning, feber och ont i halsen. Jag va verkligen sjuk. Fick sätta henne i babysitter, och jag låg på ett täcke bredvid. Och jag minns det va hemskt varje gång jag va tvungen att ge henne mat el byta blöja. Och efter en stund så hade hon ju tröttnat oxå att sitta där, så det va bara att bita i det sura äpplet och försöka göra sina plikter ändå. Tror aldrig tiden varit så lång som då tills pappan kom hem så jag kunde få avlida i sängen en stund..Phu, som sagt, idag klarar sig 9 åringen ganska bra själv!      Helen