Idag bar det iväg en tur för mig och skrutta till Ikea på em. Eftersom klockan började bli sen började vi med en portion köttbullar och mos. Det va gott för en billig slant. Jul musten vi drack va bara några ynka kronor billigare. Sen gick vi runt en sväng. Och bland möbler och prylar va det bra mycket mindre folk än på restaurangen. Det va skönt att i lugn takt bara gå där och glo på det mesta. Några inköp blev det både för mig och tösa. Dagen till ära hade hon faktiskt lyckats spara ihop till en slant själv. Det gick till fyra nya kram djur. Det har hon bara ett par hundra förut...    En matta till sovrummet och en lampa till hallen blev det till mig   

För fjärde natten i rad nu har jag fått vakna till Karolinas nattskräck. Och åter igen kan jag inte somna om. För den upplevelsen får mitt blod att frysa till is varje gång! Det händer att hon går i sömnen och tjatar, men det här är nåt helt annat. Att det fanns något som heter nattskräck fick jag veta av skolsköterskan. Slog upp det på googles, och det är mitt i prick. I skillnad mot mardröm så minns hon inget dagen efter, men det gör jag. För en annan sak som stämmer överens med denna nattliga mara är just skräcken i ungen. Varje gång skricker hon mamma på ett sånt gräsligt och skrämmande sätt. Jag stelnar verkligen till hela jag, och hjärtat slår dubbla slag. Oftast sitter hon upp, men ibland är hon iväg och letar febrilt efter mig samtidigt som dessa groteska vrål kommer ur denna lilla kropp. Som tur är så är det över efter ett par minuter och somnar snabbt om, helt ovetandes om vad som just hänt. Värre är det för mig. Jag är klarvaken. Som nu.  

Imorgon är det 6 veckor kvar till jul. Hallå, SEX veckor!! Jag tyckte inte det va länge sen jag va på blomsterlandet och shoppade lite smått och gott till min lilla altan inför sommaren. Nu är den passe' och det är dax att shoppa klappar istället. Jag gillar julen och vad det innebär. Mat, baka goda kakor, pynta och dofterna som hör till och finns överallt när man kommer ut. Allergisk som man är så rinner nosen och den är nästan rödare än självatse Rudols, men jag bryr mig icke. Får knapra i mig några extra allergi tabletter och införskaffa högvis med duni näsdukar, för vad är en jul utan hyacinter? Men jag saknar dock en sak numera och det är den där riktiga julkänslan man fick som mindre. Det där pirret i magen. Det vill liksom inte komma som förr. Men glädjen och längtan sitter hos min tös numera. Veckorna innan då man väntar på tomten, man räknar ner och bara längar och längtar. Och en så länge så tror hon fortfarande på tomten. Och den biten vill jag hålla fast vid så länge det bara går. För det finns ingen större glädje än att se henne på julaftons morgonen med stora tindrande och lyckliga ögon över att tomten varit hos oss under natten och både ätit upp både sin gröt och lussebulle. Livet när det är som bäst. 6 veckor kvar....